Efter fyra dagar i England är både jag och mitt bildarkiv laddade med nya bilder och intryck. Vädret var perfekt. Lite engelskt rått de första dagarna men sedan kom sensommarvärmen, också inomhus. Jag åkte med Rosebud Tours och vi besökte olika trädgårdar som ligger en bit norr om London. Här är ett smakprov.

Beth Chattos torra trädgård visar verkligen hur man ska jobba med rätt växt på rätt plats.

Wyken Hall hör till de mest smakfulla trädgårdar jag varit i. Till och med påfåglarna gick ton i ton med växterna.

Med inspiration från amerikansk veranda. Också det här från Wyken Hall.

En helt underbar plantering i Houghton Hall Walled Garden. De buxbomsinfattade planteringarna bestod av heliotrop, chokladblomma och olika doftpelargoner. Helt underbart – men svårplåtat.

Höstens alla astrar blommade för fullt. Sött med de två flugorna som dansar runt på blomkorgen.

Fulländad klippkonst. Buxbomshäck och idegranskoner från East Ruston Old Vicarage.

Nu finns Stora tulpanboken i alla fall på nätet. När jag ser pressbilden känns det nästan som om den finns på riktigt, men än dröjer det ett tag innan den går i tryck. Just nu är jag mitt uppe i slutredigeringen.  Det blir en tulpanbibel på 288 sidor och minst 350 bilder. Boken kommer ut i samband med Tulpanens dag i januari 2012. Det är ju då vi frossar i tulpaner i vas. Det finns inget som ger en sådan härlig vårkänsla som frasande tulpaner. Men först ska jag plantera inför nästa vår, både nere i 08-området och utanför Jokkmokk. I norr ska jag fortsätta med vita tulpaner, men jag tror att jag ska blanda ut dem med purpurfärgade sorter. Tror det blir snyggt till den murriga panelen på huset.

Nu är den här!! Jag fick 100 vårlökar med posten idag. Det är alltid lika härligt att få bläddra i det första exemplaret som kommer direkt från tryckeriet.

För att få ihop alla bilder till boken fick jag åka runt en hel del. Från England och Holland i söder och upp till Jokkmokk i norr. Många bilder är från mina egna odlingar men det är också bilder på praktfulla plantering i holländska privatplanteringar och på Wisley Gardens i England.

Vårlökar känns lite avlägset så här mitt i sommaren, men det dröjer inte så värst länge innan det är dags att plantera för nästa vårs blomning.

Och det kommer garanterat att bli betydligt fler vårlökar som blommar i Jokkmokksfjällen nästa vår. Visserligen blommar de sena tulpanerna som vackrast vid midsommar men vad gör väl det. Så här ser i alla fall omslaget ut.

Staloluokta är inte bara högt beläget utan visade sig också vara ett himmelrike, i alla fall för mig.

Innan vi flög dit hade jag egentligen inga större förväntningar. Tanken var att vi skulle vara med på kalvmärkning. Sånt sker sällan enligt tidtabell och vi hade en återresa bokad innan de fått in renarna. Å andra sidan fick vi se desto mer växter.

Fjällsipporna, Dryas octopetala, blommade för fullt på sluttningarna. På mer utsatta ställen hade de redan fått plymiga fröställningar.

På fuktängarna nere vid sjön blommade smörbollarna, Trollius europaeus. Här och där skymtade jag den lilla fjällviolen, Viola biflora, med lysande gula blommor.

Det är så häftigt att få se våra trädgårdsväxter i det vilda, att verkligen få gå tillbaka till deras vilda rötter. Det är ju genom att se hur de växer i naturen som man verkligen förstår hur de vill ha det i trädgården. Det kan visserligen vara svårt att få till ett kalfjäll, men jordmånen går alltid att efterlikna.

Trodde aldrig att jag skulle gilla att flyga helikopter men jag ÄLSKADE det. Så härligt att se allt från luften, allt från det fantastiska landskapet till älgar och renar på marken. Ett tips är att be att få sitta fram. Man ser såååå mycket bättre.

Rosor i vas är ljuvliga och deras doft kan fylla ett helt rum. Särskilt gott doftar gammaldags buskrosor. Igår plockade jag in Finlands vita ros och kombinerade den med den fyllda kanelrosen ‘Foecundissima’ som också blommar nu. Hur sött som helst – igår kväll alltså….

Morgonen efter såg det ut så här. Notera katten som nöjt betraktar sitt verk så där lite på avstånd. Katter gillar också blommor i vas men vi har lite olika synpunkter på hur man arrangerar dem.

Nästa gång sätter jag nog rosorna på spiselkransen så att katterna inte kommer åt dem lika lätt. Tulpaner funkar däremot bra om man har katt. De är tillräckligt stadiga för att stå emot katternas ommöbleringar, men tulpansäsongen är tyvärr slut för i år.

Tänk att en sån liten krabat kan vara så stursk. Sorkar och möss springer och gömmer sig men inte fjällämmeln. Den gör precis tvärtom. Den gallskriker hotfullt så du kan knappast missa den. I stället för att gömma sig i första bästa hål går den till attack, och hugger i stöveln, i kameran eller vad den får tag i. Snacka om dådkraft – eller kanske bristande självinsikt…

I år verkar det vara något av ett lämmelår. De finns inte bara på hög höjd, på fjället, utan också lite längre ner. Jag blir alltid lika glad när jag stöter på dem, för det är glest mellan gångerna.

Inte trodde jag att det skulle bli petunior som skulle följa med mig hem från Nordiska trädgårdar. Fick med mig några pluggplantor av ‘Magical Black Velvet’  som nu står på mitt skrivbord. En pluggplanta i varsin kruka.

De kommer snart att få flytta ut i det svala garaget, under växtlampor, i väntan på försommar.

Petunians stora blommor och lite mjuka växtsätt gör att de inte riktigt är rustade för blåst. Jag tror ändå att någon planta eller två får flytta upp till jokkmokksfjällen i sommar. Om de inte gillar de friska vindarna kanske midnattsolen gör att de gillar läget.

Venusskon eller Paphiopedilum ställer verkligen blygsamma krav på tillvaron. Den här som står i yngste sonens rum blommar trots att det är i källarvåningen och i ett fönster mot norr. 

Inte nog med det, de blyinfattade glasen är i alldeles buckliga och i olika färger. Inte ett klart glas i sikte. Ändå blommar den lite när som helst under året.

Måste nog ändra mina skötselråd. Jag brukar skriva att den vill stå ljust men skyddat från sol och att ett ljust norrfönster går bra. Pyttsan, det här är ett norrfönster men det där med ljust stämmer inte. 

Det finns en förklaring till att det blir fler och fler paffar i mina fönster. Nu är de till och med fler än brudorkidéerna som hör till de lättaste man kan ha på fönsterbrädan.

För en massa år sedan brukade jag träffa en gäng för att sticka och snacka. Det var vi som pluggade eller jobbade på Department of Ecology and Evolution på SUNY at Stony Brook. En i gänget bjöd på en supergod cheese cake och jag skrev ner receptet. Här kommer det i original så kan var och en fritt översätta cup och pound.

Cheese Cake
Mix:
1 c. zweibach crumbs (Digestive)
¼ c. melted butter
¼ c. sugar
¼ tsp cinnamon
¼ c. nutmeg
Pat over bottom of a 9” spring pan and up about 1” on the sides. Chill. Set the oven at 325 degrees F (165 degrees C)
Separate:
4 eggs
Beat the whites until stiff with
¼ c. sugar
Set aside. Without washing the beater beat the yolks until thick.
Add:
1 c. sour cream (gräddfil)
1 tsp vanilla
Beat in:
¾ c. sugar
2 tsp flour
¼ tsp salt
Stir in bit by bit:
1 pound of cream cheese
Beat until smooth. Fold in the egg whites into the pan. Bake until firm to the touch, about 1 hour. Cool, then chill in the refrigerator.

Tydligen luktar den gott också, i alla fall om man får tro Arctic Star.

Så här ser det ut när jag lyfter blicken från tangentbordet och tittar ut genom fönstret. Trädgården sussar så sött under det tjocka snötäcket. Så snart snön smälter i slutet av maj sätter vårlökarna igång och buskpionen grönskar.

Sedan drar det igång i turbotempo. Midnattsol och varma dagar gör susen, och rätt vad det är kommer Lappland ikapp.

Just det och mycket annat som gör lappländska trädgårdar så speciella har jag skrivit om på:

Gardening Gone Wild

Kul att få sätta Lappland på trädgårdskartan – igen! Sist var det i RHS tidning The Garden, nu är det på en amerikansk sajt.